I helgen när jag städade mitt rum hittade jag mina gamla skrivhäfte från i sjuan, jag försökte leta efter något kul som jag kanske hade antecknat, men jag hittade bara ditt namn bredvid ett ♥ skriven med en rosa penna på varenda sida. Sedan kollade jag i genom mina smycken där hittade jag en liten silverfärgad paljett.. den är så liten och obetydlig, färgen har nästan gått bort. Jag kommer ihåg så väl första gången jag såg den, och jag kommer också ihåg varför jag sparade den. Gamla flashbacks kom ut, och jag var så nära på att bli av med den, men jag vågade inte det, så den ligger sparad i en liten rödask som om den vore det värdefullaste jag har just nu. Hur långt ner jag än gräver alla minnen, så dyker dem upp lite överallt. / skriven förra helgen.

Jag har väntat så länge på den här dagen, äntligen kan jag säga exakt allt jag tänkte & tänker på utan att vara rädd för att svaren jag får kanske sårar mig. Jag blir inte ledsen eller sårad längre. Dock så ger varenda ord jag skriver till dig skuldkänslor. Jag vet det & även fast att jag vet om det, skriver jag ord efter ord. Vilken hemsk människa jag är, som fortsätter, men jag kan inte låta bli! Antingen du eller Jag. Heller du :( Det är faktiskt rättvis med tanken på allt..

/ skriven idag.